Vad krävs för att dömas för misshandel?

Misshandel, brott och bevisbörda

Misshandel är ett brott.

För brott är det åklagaren som har den fulla bevisbördan. Domstolen avgör i dom om åklagaren har uppfyllt sin bevisbörda. Domstolen anser som regel att åklagaren har uppfyllt sin bevisbörda om det som åklagaren påstått är ställt bortom allt rimligt tvivel.

Av 3 kap. 5 § brottsbalken framgår följande om misshandel:

Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel.

Åklagaren väcker åtal och anger vad som ska bevisas

Det första åklagaren måste göra för att få någon dömd är att väcka åtal. Den personen åklagaren vill ska dömas kallas för tilltalad.

I åtalet måste det framgå vad åklagaren påstår att den tilltalade har gjort. Detta kallas för gärningsbeskrivning, och det är detta åklagaren ska bevisa. Domstolen får inte döma över något som inte framgår av gärningsbeskrivningen.

Misshandel; orsak, effekt och uppsåt

När det gäller misshandel ska åklagaren bevisa att den tilltalade har tillfogat annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta. Med tillfogat menas orsaka. Misshandel begås alltså inte bara genom slag och sparkar, utan det kan begås på en mängd olika sätt.

Även den som försatt annan person i vanmakt eller liknande tillstånd kan dömas för misshandel. Med vanmakt menas en fullständig brist på kroppslig kontroll, t.ex. genom medvetslöshet, sömn, eller berusning. Med ”annat sådant tillstånd” menas t.ex. förlamning eller bedövning.

Misshandel är ett uppsåtligt brott. Den som inte haft uppsåt men ändå har varit oaktsam kan istället dömas för vållande till kroppsskada.

Ansvarsfrihet, åklagarens skyldighet att motbevisa sådana påståenden och oskrivna undantagsregler

Att åklagaren har den fulla bevisbördan innebär att åklagaren även ska bevisa att det inte finns någon ansvarsfrihetsgrund. De viktigaste grunderna för ansvarsfrihet är nödvärn, nöd och samtycke.

Även om det är åklagaren som har bevisbördan för att det inte finns ansvarsfrihetsgrund krävs det i praktiken att den tilltalade anger varför ansvarsfrihet ska gälla. Finns det ett konkret påstående om ansvarsfrihet måste åklagaren motbevisa påståendet.

Förutom de allmänna grunderna för ansvarsfrihet kan det finnas oskrivna undantagsregler som gör att domstolen inte skulle döma för misshandel trots att alla krav är uppfyllda. De här reglerna har sin främsta betydelse inom sjukvård, idrott och tillsynssituationer som t.ex. skolmiljöer. När det gäller skolmiljöer är dock utrymmet till ansvarsfrihet klart begränsat.

Vikten av försvarare vid misstanke om misshandel och rätten att få en sådan förordnad

Reglerna om misshandel är komplicerade och vad som gäller kan skilja sig från fall till fall. Om det finns misstanke om misshandel eller risk för sådan är det därför viktigt att prata med en försvarare specialiserad på brottmål. Inför ett förhör är det ofta avgörande att man är förberedd och informerad. För den som är misstänkt kan också snabba åtgärder behövas. Det är därför viktigt att prata med en försvarare i ett så tidigt skede som möjligt.

Av 21 kap. 3 § rättegångsbalken framgår att den som är skäligen misstänkt för misshandel har rätt till en offentlig försvarare. Polisen är skyldig att fråga om den misstänkte vill ha en försvarare och vem som i sådana fall ska förordnas. Det här är polisen skyldig att göra först i samband med att de informerar om att skälig misstanke har uppstått. Det kan därför finnas skäl att själv vara aktiv om det finns en risk för att misstanke uppstår, antingen genom att höra av sig till polisen och begära en försvarare eller att ta direkt kontakt med en advokat.

Linus Gardell

Linus Gardell arbetar med brottmål och tvistemål på Lewis Langley & Partners Advokatbyrå i Stockholm. Han åtar sig uppdrag i hela landet. Han åtar sig även uppdrag som föreläsare.