Gärningen ska:

 1)

-Ske i uttalande eller genom annat meddelande som sprids. Ett meddelande kan lämnas muntligen eller skriftligen men även på annat sätt, t.ex. genom bärande av märken, emblem, och andra typer av framställningar i bild som inte kan anses som skrift samt genom åtbörder (uppträdanden).

Att meddelandet ska ha spridits innebär att meddelandet överförts till andra personer utanför den helt privata sfären. I princip krävs att meddelandet nått ut till fler än enbart ett fåtal personer. Det krävs dock inte att en större grupp faktiskt tagit del av meddelandet, utan det är tillräckligt att så har kunnat ske eller att meddelandet gjorts tillgängligt för gruppen.

2)

-Bestå av hot eller uttryck för missaktning. Hot ska förstås enligt ”gängse språkbruk”, dvs. hotfulla meddelanden omfattas av straffansvaret även om de, om de avsett enskilda individer, inte skulle nått upp till vad som är straffbart som olaga hot. Missaktning behöver inte vara av sådant slag som, om det avsett enskilda individer, kunnat leda till ansvar för förtal eller förolämpning. Även andra kränkande omdömen och förlöjliganden kan vara tillräckligt för straffansvar, t.ex. om uttalande avseende en viss folkgrupp är nedsättande för gruppens anseende. Kränkande yttranden kan vara direkta, men även indirekt ge uttryck för missaktning. Däremot är omdömen som håller sig inom gränserna för en saklig kritik av en folkgrupp inte att betrakta som uttryck för missaktning av gruppen.

3)

-Avse en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

Hotet eller missaktningen måste slutligen uttryckas med anspelning på:

  1. Ras (antropologiska rasindelningar baserar sig på ärftliga fysiska egenskaper som pigmentering och ansiktsform).
  2. Hudfärg.
  3. Nationellt ursprung.
  4. Etniskt ursprung (relativt enhetligt kulturmönster, såsom hos t.ex. samer, romer och vissa judiska grupper).
  5. Trosbekännelse.
  6. Sexuell läggning (homo-, bi- och heterosexualitet).
  7. Könsöverskridande identitet eller uttryck (könsidentitet tar sikte på en persons mentala kön eller självupplevda könsbild, t.ex. personer som uppfattar sig som icke-binära, transvestiter och transsexuella).

Kriminaliseringen omfattar inte yttranden inom den helt privata sfären, men väl uttalanden i en förening eller slutet sällskap. Det avgörande är att meddelandet tillgängliggjorts för en större grupp än ett fåtal personer. Inte heller varje yttrande som innehåller omdömen om en viss grupp eller varje uttryck för missaktning av en sådan grupp är straffbelagt. För straffansvar krävs uppsåt samt att det är fullt klart att uttalandet överskridit gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen i fråga. Uttalandet ska bedömas i sitt sammanhang och därvid ska motiven till gärningen beaktas.

Den som begår hets mot folkgrupp kan dömas till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter. Om brottet är grovt, döms för grovt hets mot folkgrupp till fängelse i lägst sexmånader och högst fyra år.