Våld i nära relation är en samlingsbenämning på brott där den som utsätter och den som utsätts för våld är eller har varit närstående.

Brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning syftar till att motverka våld i nära relation genom att ta sikte på upprepade straffbara kränkningar som riktas mot närstående, såsom en partner, förälder eller ett barn till gärningspersonen. De grova fridskränkningsbrotten finns reglerade i 4 kap. 4 a § brottsbalken. Brottet grov kvinnofridskränkning gäller om våldet utövas av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift eller sambo med. Kränkningarna mot en närstående kan ske genom våldsbrott, fridsbrott och sexualbrott. Brotten kan bestå av exempelvis misshandel, olaga hot, ofredande och sexuellt övergrepp. Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning kan även omfatta skadegörelsebrott mot en närståendes egendom eller överträdelse av kontaktförbud.

Istället för att bedöma de aktuella brotten var och ett för sig, innebär de grova fridskränkningsbrotten att domstolen ska göra en helhetsbedömning av den utsatta personens situation. Detta kan även få betydelse vid bedömningen av straffvärdet. I de grova fridskränkningsbrottens straffskala anges fängelse i lägst nio månader och högst sex år. Om gärningarna inte bedöms som ett grovt fridskränkningsbrott, kan de istället bedömas som fristående brott. 

För att gärningarna ska rubriceras som en grov fridskränkning ska de ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av den drabbades integritet. Av lagens förarbeten framgår att hur många kränkande gärningar som krävs för att gärningarna ska bedömas som upprepade beror på gärningens karaktär; ju allvarligare de enskilda gärningarna är, desto färre kränkningar krävs. Det tidsmässiga sambandet mellan gärningarna är också av betydelse. Gärningarna ska ha varit ägnade att allvarligt skada den utsatta personens självkänsla. Det är tillräckligt att gärningarna typiskt sett allvarligt skadar personens självkänsla.

Det är inte ovanligt att det saknas vittnen som har iakttagit våld som har utövats i en nära relation. Det kan även saknas teknisk bevisning till stöd för brottsanklagelserna. Den utsatta personens berättelse blir då en central del i domstolens bedömning av bevisningen tillsammans med stödbevisning. Den som har utsatts för flera brott i en nära relation under en längre tid kan ibland ha svårt att närmare precisera exakt tidpunkt och beskrivning av händelseförloppet för de enskilda gärningarna som är föremål för bedömning. Detta utesluter inte en fällande dom, även om det ställs höga krav på åklagarens bevisning.

Den som är utsatt för våld i nära relation kan begära ett målsägandebiträde redan i samband med polisanmälan. Ett målsägandebiträde har till uppgift att tillvarata målsägandens intressen och utgör ett stöd för målsäganden under hela processen, såväl under förundersökning genom att närvara vid förhör, sköta kontakter med polis och åklagare, informera målsäganden om utredningen, som vid en huvudförhandling genom att föra skadeståndstalan och åberopa bevisning.