Inlägg

,

Gripen, anhållen, häktad!

Många hör av sig till mig med frågor om vad som krävs för att frihetsberövas på grund av misstanke om brott. Möjligheterna att frihetsberöva någon endast på grund av brottsmisstankar kan liknas vid en trestegsraket, (1) gripande, (2) anhållande, och (3) häktning. För var och en av formerna för frihetsberövande finns särskilda lagkrav, och för de två första finns även begränsningar i fråga om hur länge frihetsberövandet får pågå. I den här artikeln beskriver jag kortfattat de olika formerna av frihetsberövande samt något om den frihetsberövades rättigheter.

Gripande

Om det finns skäl att anhålla någon får en polisman i brådskande fall gripa personen ifråga. Den som har begått ett brott med fängelse i straffskalan, samt den som är efterlyst, får på bar gärning eller flyende fot även gripas av civila, ett så kallat envarsgripande. Den som har gripits för ett brott ska så snart som möjligt förhöras av en åklagare eller polis. Omedelbart efter förhöret ska åklagaren bestämma om den gripne ska anhållas eller släppas.

Anhållande

Om åklagaren anser att det finns skäl att häkta någon, får denne anhållas i väntan på att tingsrätten prövar frågan om häktning. Ett beslut om anhållande kan meddelas även i den misstänktes frånvaro, denne blir då efterlyst. Så fort den som varit anhållen i sin frånvaro anträffas ska ett förhör hållas under ledning av en åklagare eller polisman.

Den anhållne förvaras i en cell i en arrestlokal, vanligtvis på en polisstation. I cellen saknas tv och andra bekvämligheter, och arresten delas med personer som är omhändertagna för att sova ruset av sig. Det är därför synnerligen obekvämt och psykiskt pressande att vara anhållen. Den anhållne har rätt till en timmes utomhusvistelse per dygn.

Den som är anhållen har rätt att få veta vad misstanken avser samt de omständigheter som ligger till grund för misstanken. I det här skedet av förundersökningen kan en aktiv och kompetent försvarsadvokat utkräva relativt mycket information ur utredningen som åklagaren annars inte självmant kommer att lämna ut. Det är därför i dessa fall viktigt att försvararen är specialiserad inom brottmål och behärskar regelverket.

Så fort det inte längre finns grund för ett anhållningsbeslut, alltså när åklagaren inte längre anser att det finns skäl att häkta den misstänkte, ska anhållningsbeslutet hävas och den misstänkte försättas på fri fot.

Den som blir anhållen har alltid rätt att få en offentlig försvarare utsedd av domstolen. Domstolen utser då den som den anhållne har begärt ska förordnas. Om ingen särskild advokat eller byrå har begärts utser domstolen den som står näst på tur i deras lista av advokater.

Häktning

När åklagaren anser att det finns skäl att häkta en misstänkt ska en häktningsframställan ges in till tingsrätten. Detta måste ske senast klockan tolv den tredje dagen från anhållningsbeslutet, eller räknat från den dag ett anhållningsbeslut verkställts (gäller för den som varit anhållen i sin frånvaro). Görs inte häktningsframställan inom rätt tid ska åklagaren omedelbart försätta den misstänkte på fri fot.

När en häktningsframställan har gjorts, ska domstolen utan dröjsmål hålla en häktningsförhandling.

För att någon ska häktas krävs att något av följande scenarion är för handen

1. Att den som begärs häktad är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver, och det finns risk för att hen
a) avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff (flyktfara),
b) genom att undanröja bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning (kollusionsfara), eller
c) fortsätter sin brottsliga verksamhet (recidivfara).

2. Att den som begärs häktad är på sannolika skäl misstänkt för brott för vilket det inte är föreskrivet kortare straff än fängelse i två år, samt att det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas (obligatorisk häktning).

3. Att den som begärs häktad är på sannolika skäl misstänkt för ett brott, oaktat brottets beskaffenhet eller straffskala, och
a) den misstänkte är okänd och vägrar uppge namn och hemvist, eller att
b) den misstänkte saknar hemvist i Sverige och att det finns risk att han flyr landet för att undandra sig lagföring och straff.

4. Att den som begärs häktad är skäligen misstänkt för brott samt att något av scenariona ovan i övrigt är för handen, om det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet (utredningshäktning).

Häktning får endast ske om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som häktningen innebär för den misstänkte eller något annat intresse, exempelvis barn till den misstänkte (proportionalitetsprincipen).

Det finns fler regler som omgärdar frågan om när en person får häktas, men som det inte finns utrymme för här. Det krävs till exempel starkare skäl för att häkta någon som är under 18 år. Jag har för avsikt att återkomma med fördjupande artiklar om häktningsförhandlingen samt om vilka rättigheter den misstänkte har.

Joel Apitzsch

Joel Apitzsch är delägare och VD på Advokatfirman Guide i Stockholm. Joel Apitzsch arbetar uteslutande med brottmål och åtar sig uppdrag i hela landet som privat eller offentlig försvarare och som målsägandebiträde.

Om långa häktningstider

Finns det någon bortre gräns för hur länge en person kan vara häktad i väntan på prövning i tingsrätten?

Nej, i Sverige finns ingen maxtidsgräns för häktning. Avsaknaden av tidsfrister skiljer Sverige från många andra europeiska länder (t.ex. Danmark, Tyskland, Frankrike och Nederländerna) där sådana gränser finns.

För tillfället utreds dock ett förslag på en tidsgräns för häktning på sex månader. Förslaget är fortfarande under utredning och det är ännu inte beslutat om en sådan tidsgräns ska införas eller inte.

Att det inte finns någon bortre tidsgräns innebär dock inte att en person kan vara häktad hur länge som helst. För att en misstänkt ska kunna vara häktad måste det finnas häktningsskäl. Så fort det inte längre finns skäl för häktning ska personen försättas på fri fot. Häktningstiderna ska även begränsas genom den s.k. proportionalitetsprincipen. Denna innebär att häktning endast får användas så länge syftet inte kan tillgodoses genom mindre ingripande åtgärder.

I proportionalitetsbedömningen ingår även att bedöma om längden på frihetsberövandet är rimlig i förhållande till vinsten med en så pass ingripande åtgärd.

Vilka faktorer påverkar hur länge en person är häktad? 

Häktning används för att göra det möjligt att under förundersökningen vidta de åtgärder som krävs för att säkra lagföring. För att en person ska kunna vara häktad krävs häktningsskäl. Häktning används enligt lagtexten för att den misstänkte inte ska kunna fly (flyktfara), förstöra bevis eller försvåra utredningen (kollusionsfara) eller återfalla i brottslig verksamhet (recidivfara). I teorin är det därför förekomsten av dessa häktningsskäl som påverkar hur länge en person är häktad.

I praktiken är det dock förundersökningens längd (utredningstiden) som påverkar häktningstidens längd. På grund av hur den svenska straffprocessen är uppbyggd krävs det i många fall att den misstänkte är häktad fram till huvudförhandlingen. Därför blir häktningstidens längd helt och hållet beroende av hur lång tid förundersökningen tar. Många förundersökningar tar lång tid. Detta kan bero på olika saker såsom omfattande material, många förhör att hålla, väntan på tekniska undersökningar o.s.v. Den senaste tiden har mycket kritik riktats mot att de forensiska undersökningarna (tekniska analyserna) drar ut på tiden och därmed förlänger häktningstiderna.

Vilka blir konsekvenserna av långa häktningstider?

Inlåsning och isolering innebär omfattande intrång i den enskildes grundlags- och konventionsskyddade fri- och rättigheter. Häktning är det mest ingripande av alla straffprocessuella tvångsmedel. I många fall blir den som är häktad ålagd restriktioner vilket innebär att personen blir avskuren från kontakten med omvärlden. Häktning påverkar såväl den enskildes fysiska som psykiska hälsa allvarligt och kan förorsaka alltifrån sömnlöshet till psykoser. Häktning och isolering kan även medföra förändringar i hjärnaktiviteten av den typ som är karaktäristiska för t.ex. dvala och delirium.

Häktning är ett frihetsberövande av en person som ännu inte har fått sin sak prövad och därför enligt oskyldighetspresumtionen ska betraktas som oskyldig. Långa frihetsberövanden riskerar att uppfattas som straff av både inblandade och allmänheten vilket i så fall innebär en kränkning av oskyldighetspresumtionen. En annan viktig princip som följer av Europakonventionen är den misstänktes rätt att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar. Långa häktningstider och restriktioner medför att även denna rättighet kränks. Vidare säger det sig självt att en misstänkts hälsotillstånd efter en lång häktningstid påverkar möjligheten att genomföra rättegången på ett tillfredsställande sätt – både ur den enskildes perspektiv och myndigheternas.

Sverige har fått omfattande kritik från bl.a. FN:s och Europarådets antitortyrkommittéer (CAT och CPT), Barnrättskommittén och Civil Rights Defenders på grund av häktningstidernas längd och det frekventa användandet av restriktioner.

Har du något förslag till hur Sverige kan komma tillrätta med problemen med långa häktningstider?

Eftersom häktningstidernas längd hänger ihop med hur lång tid förundersökningen tar måste utredningstiderna förkortas. För detta krävs att ytterligare resurser läggs på olika delar av åklagar- och polismyndigheten. Handläggningstiderna hos NFC (Nationellt forensiskt centrum) måste hanteras omgående. Att de olika myndigheternas långa handläggningstider får sådana konsekvenser för en enskild individ är oacceptabelt. På grund av de konsekvenser långa häktningstider får måste häktade ärenden alltid, under alla omständigheter, prioriteras.

Vidare kan det vara nödvändigt att i vissa fall göra avkall på grundläggande straffprocessuella principer. I en del ärenden måste förundersökningen ta lång tid. På grund av muntlighets- och omedelbarhetsprincipen är behovet av att s.k. skydda utredningen stort och därför innebär långa utredningstider i princip alltid långa häktningstider. Det har föreslagits att bevisupptagning innan huvudförhandling ska kunna användas i stora brottmål. Detta är ett förslag som, om det används på rätt sätt, skulle kunna förkorta häktningstiderna.

Andra förslag för att kunna komma tillrätta med problemet med långa häktningstider är att tillämpa kombinerade häktnings- och huvudförhandlingar i en del fall. Det finns även ett antal andra straffprocessuella tvångsmedel som skulle kunna användas istället för häktning. Befintliga alternativ såsom reseförbud och anmälningsskyldighet bör alltid övervägas. Därutöver utreds just nu s.k. hemarrest och områdesarrest som två nya alternativ till häktning.

Vidare ska omhäktningsförhandlingar som absolut huvudregel hållas med 14 dagars mellanrum. Vid dessa måste domstolen kontrollera hur förundersökningen bedrivs och göra en förnyad prövning av häktningsbeslutet och eventuella restriktionstillstånd. Betydelsen av att domstolen kontrollerar att utredningen bedrivs skyndsamt och att häktningsskälen kvarstår ökar allteftersom tiden går. Det finns ett förslag om att åklagaren ska behöva presentera en konkret tidsplan för förundersökningen vid omhäktningsförhandlingar. Ansvaret för att häktningstiderna inte förlängs mer än absolut nödvändigt kan dock inte enbart vila på den enskilde åklagaren. Proportionalitetsprincipen ska prövas av domstolen vid varje omhäktningsförhandling.

Tove Rhudin Nichols

Advokat och ägare av Nichols & Co Advokatbyrå i Stockholm. Tove åtar sig brottmål i hela landet och har ett starkt samhällsengagemang.

,

Advokat Sandra Danowsky om häktning av ungdomar

Intervju med Sandra Danowsky, brottmålsadvokat verksam på advokatfirman Guide i Stockholm

Vad krävs för att en person under 18 år ska häktas?

Huvudregeln om när häktning får ske är oberoende av ålder och en domstol som ska bedöma frågan ska alltså först ta ställning till om misstankegraden är uppnådd samt om särskilda skäl för häktning föreligger. När misstanken gäller brott med minimistraff på två år föreligger en presumtion för att häktningsskäl föreligger. Slarvigt kallas detta för obligatorisk häktning.

Den som inte har fyllt arton år får emellertid häktas endast om det finns synnerliga skäl. Frågan om det finns synnerliga skäl för häktning ska bedömas med hänsyn främst till den misstänktes ålder och brottslighetens allvar. Tillämpningen av häktningsinstitutet i mål med underåriga ska alltså tillämpas med största restriktivitet.

Ytterligare en förutsättning för att häkta en ungdom är att det ska vara uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Precis som de andra skälen är det åklagaren som ska visa detta och åklagaren ska därför före häktningsförhandlingen ha utrett möjliga alternativ. Socialtjänsten kopplas alltid in i ärenden där misstänkt är underårig och socialtjänsten har ett stort ansvar för att arbeta skyndsamt med att hitta betryggande övervakning för att häktningstiden ska bli så kort som möjligt.

Möjligheterna att åstadkomma en betryggande övervakning med mindre ingripande åtgärder än häktning är mindre när det finns en risk för att utredningen försvåras. Vid misstanke om allvarlig brottslighet föreligger ofta denna risk initialt, men den klingar också av allt eftersom utredningen fortgår. Även om rekvisitet alltså kan vara uppfyllt initialt ska alltså frågan omprövas löpande.

Hur är vardagen för en ungdom som är häktad?

När en domstol beslutar om häktning beslutas även om åklagaren ges rätt att meddela restriktioner. Eftersom det ofta anses vara av vikt för utredningen att säkerställa vilken information som kommer till och från den misstänkte ges ofta åklagaren denna rätt. Åklagaren prövar vilka restriktioner som är nödvändiga. Det finns särskilda avdelningar för häktade underåriga men det går inte att svara på hur vardagen ser ut generellt. Min upplevelse är att åklagare i ungdomsmål har stor förståelse för den svåra situation ungdomen befinner sig i och därmed med särskild restriktivitet prövar behovet av restriktioner. Även besök av familjemedlemmar beviljas generellt i större utsträckning.

Tycker du att reglerna för häktning av unga borde ändras på något sätt?

Regelverket är bra och visar på vikten av att balansera behovet av frihetsberövande vid misstanke om allvarlig brottslighet mot den svåra situation ett frihetsberövande innebär. Det viktigaste när en ungdom häktas är att samtliga inblandande verkar för att den unges situation ska vara så bra som möjligt. Socialtjänsten och kriminalvården har här ett stort ansvar.

Sandra Danowsky

Sandra Danowsky är verksam inom byråns samtliga verksamhetsområden. Hon blev tingsmeriterad 2012 och är advokat sedan 2015. Sandra har tidigare arbetat med immaterialrätt och processrätt på affärsjuridisk byrå i Stockholm och har även läst en masterutbildning med inriktning på immaterialrätt i New York. Sandra har under sin utbildning arbetat ideellt för Fryshuset.

Vad betyder restriktioner?

Om du häktas för brott kan domstolen ge åklagaren tillstånd att meddela dig restriktioner. Restriktioner får bara meddelas om det bedöms finnas en risk att den misstänkte annars kan försöka påverka utredningen på något sätt (s.k. kollusionsfara). Restriktionerna kan utformas på olika sätt, de kan bland annat innefatta att du inte får ta emot besök eller träffa andra häktade, att du inte får ta emot eller ringa samtal eller att du inte får ta del av radio, tv eller tidningar. Restriktionerna får inte vara mer ingripande än vad som är nödvändigt i det särskilda fallet.

Restriktioner förhindrar däremot inte kontakt med din försvarsadvokat, vissa internationella organ samt representant från religiösa samfund.

Åklagaren får, utan tillstånd av domstolen, besluta om restriktioner för den som är anhållen.

Joel Apitzsch

Joel Apitzsch är delägare och VD på Advokatfirman Guide i Stockholm. Joel Apitzsch arbetar uteslutande med brottmål och åtar sig uppdrag i hela landet som privat eller offentlig försvarare och som målsägandebiträde.