,

Skydda våra gamla – ställ frågor

Ett fenomen som vi som arbetar med juridik ibland stöter på är att det visar sig att en avliden person kort före sin död har gett uttryck för en i förhållande till tidigare meningsyttringar ändrad uppfattning; och då kanske ganska så radikalt. Plötsligt har ett tidigare, sedan lång tid tillbaka uppgjort, testamente ändrats, eller ersatts av ett som har tillkommit nyligen; kanske bara några månader eller t o m veckor före testatorns dödsfall, och som visar sig ändra på fördelningen av kvarlåtenskapen på ett mycket ingripande sätt. En annan situation som företer likheter med den nyss beskrivna är när det visar sig att arvlåtaren kort före sin död har givit bort betydande delar av sin egendom till någon som inte har någon arvsrätt, eller att egendom har givits till en eller några av arvingarna, på de övrigas bekostnad, med en radikal snedfördelning av arvet som följd.

Så länge ett sådant fenomen är ett uttryck för arvlåtarens vilja, så det naturligtvis helt i sin ordning. Det kan finnas mycket goda skäl till att en testator plötsligt ändrar sig, och tvärt ändrar sitt förordnande om vem som skall få hans egendom efter hans död – och detta självfallet oavsett om arvlåtaren har hunnit komma upp i ålder, eller börjar känna sig rejält krasslig. Detta är en naturlig innebörd i och konsekvens av äganderätten; att man har rätt att disponera sin egendom så som man själv önskar, och detta även efter sin död.

Men; i vissa fall så kan jag likväl inte låta bli att reagera. Och det gör jag när det i slutskedet av någons liv, eller sedan vederbörande har börjat visa tecken på demens eller annan form av sviktande hälsa, plötsligt visar sig ha tillkommit ett testamente eller ett gåvobrev som radikalt ändrar på arvsfördelningen, antingen från vad lagstiftningen stadgar (=den s k legala arvsordningen), eller från vad som fram till dess har varit bestämt genom ett tidigare testamente. Denna reaktion blir än starkare om det dessutom visar sig att den eller de som gynnas är personer som först i sluttampen av testatorns livstid plötsligt har börjat ägna denne ovanligt mycket omsorg. Ibland ser man t o m att någon nyvaknad vän eller släkting till arvlåtaren, av skäl som förefaller minst sagt dunkla, håller andra vänner och anförvanter på avstånd från denne.

Som sagt; man måste ha all respekt för att det kan finnas goda skäl även för en radikal omdisposition i önskemålen för en persons kvarlåtenskap, och detta också om så skulle ske i hög ålder och vid försvagad hälsa. Det har dock hänt mer än en gång att jag har fått det bestämda intrycket – rätt eller fel – av att en sådan radikal omdisposition inte har varit vare sig genomtänkt, eller ens ett genuint uttryck för testatorns eller gåvogivarens sista vilja, utan att dessa dispositioner har tillkommit genom att samvetslösa personer i testatorns närhet skrupelfritt har utnyttjat det faktum att testatorn (eller gåvogivaren) har haft nedsatt förmåga att motstå övertalning, eller att bedöma trovärdigheten i lögnaktiga uppgifter som vederbörande har fått sig förelagda från den eller de skrupelfria personerna. Om de handlingar, i form av exempelvis ett testamente eller ett gåvobrev, som sålunda kommer att ligga till grund för egendomsfördelningen efter någons död, i formell bemärkelse är i sin ordning så kan det ofta vara oerhört svårt att i efterhand visa att de egentligen inte är uttryck för testatorns yttersta vilja. Detta kan därmed komma att medföra att bedrägliga, eller i vart fall till bedrägeri gränsande, förfaranden kan visa sig vara lönsamma för gärningsmannen eller -männen.

Vad kan då Du göra för att förhindra att Dina gamla föräldrar eller andra äldre anförvanter blir manipulerade och förledda till saker som de vid full vigör och god hälsa aldrig skulle medverka till? En sådan sak är det närmast självklara, att hålla kontakt med dem och tala med dem om vilka deras önskemål är, och fråga dem om de har skrivit sitt testamente, och var detta i så fall förvaras. Det kan möjligen av somliga uppfattas som oförsynt att ställa dessa frågor, men eftersom det ju handlar om det goda syftet att skydda de äldre som får frågan, så menar jag att alla sådana frågor är fullt legitima.

Särskilt Du som börjar komma upp i ålder bör också vara noga med att tänka igenom vad Du vill skall gälla efter Din död, och att se till så detta blir ordentligt dokumenterat i ett klart och entydigt testamente. För att säkerställa att Dina dispositioner inte kommer att ställa till med konflikter mellan arvingarna, så bör Du sedan lämpligen informera samtliga arvingar, så att alla är medvetna om hur Du önskar att Din kvarlåtenskap ska fördelas, så att inte denna information kommer som en överraskning för dem som annars skulle ha ärvt just den egendomen – eller dess värde. Detta kan ske t ex genom att alla berörda får en kopia av testamentet, och information om var originalet förvaras. På så sätt elimineras också risken för att testamentet ”råkar” försvinna i samband med Ditt dödsfall.

Jan Tuma

Jans inriktning är främst mot processrätt, affärsjuridik och ekonomisk familjerätt, men han har även erfarenhet av bland annat entreprenadrätt och brottmål.