För personskador som inträffat efter 2001 finns en generell rätt till omprövning av ersättning för kostnader, inkomstförlust och ideell skada.
Grunden för omprövningsrätten står i Skadeståndslagens 5 kapitel 5§ som stadgar att: ”Sedan frågan om ersättning enligt 1§ eller 2 § har avgjorts slutligt genom avtal eller dom, kan ersättningsfrågan omprövas, om förhållanden som enligt detta kapitel låg till grund för ersättningen har ändrats väsentligt.”
Rätt till omprövning förutsätter alltså att frågan om ersättning tidigare har avgjorts genom dom eller avtal mellan parterna. Ett avtal sluts oftast mellan ett försäkringsbolag och en skadad person genom att försäkringsbolaget meddelar ett beslut varigenom skaderegleringen avslutas. Det ska även föreligga en väsentlig förändring av de förhållanden som låg till grund för bestämmandet av ersättningen. Det måste alltså ha tillkommit något nytt som är väsentligt i förhållande till tidigare beslutsunderlag.
Under dessa förutsättningar är det möjligt att begära omprövning flera gånger. Det ska framhållas att det givetvis också finns preskriptionsregler att förhålla sig till, vilka jag inte redogör för i detta inlägg.
Att notera är att det inte endast är den skadelidande som har rätt till omprövning, även försäkringsbolagen har en sådan rätt. Men det tillhör undantagen att försäkringsbolagen begär omprövning.
Frågan om omprövning har under årens lopp prövats av Högsta Domstolen (HD) vid flera tillfällen:
– År 2004 meddelade HD att löneutvecklingen i tidigare yrke, som oskadad, var en sådan omständighet som gav rätt till omprövning. I detta fall uppgick differensen mellan tänkt inkomst som oskadad och inkomst trots skadan till 12%, vilket enligt HD gick utöver en förutsebar nivå. HD konstaterade vidare att vid omprövning ska samtliga faktorer som inverkar på livräntans storlek beaktas. Fallet finns refererat i NJA 2004 sid.279.
– I NJA 2008 sid.1217, som refererar två domar meddelade samma dag, har HD slagit fast att en skadad har rätt till omprövning om förhållandena sedan ersättningen bestämdes har förändrats så att differensen mellan beviljad livränta och inkomst som skadad understiger 90%. Detta innebar enligt HD att väsentlighetsrekvisitet var uppfyllt. Det som också slogs fast i dessa domar var att vid jämförelse av inkomst som oskadad så ska man beakta den kumulerade löneutvecklingen.
På senare år har de allmänna domstolarna fått avgöra frågan om vilka förhållanden som kan omprövas och i nyligen meddelad dom, den 5 mars, har HD, i mål nr: T 909-19, avgjort frågan om en omprövning av ersättning för inkomstförlust kan medföra även en rätt till omprövning av orsakssambandet. HD redogör i domen för Skadeståndslagens 5:e kapitel och vidare redovisas att det av praxis framgår att vid omprövning ska samtliga förhållanden som kan påverka ersättningens storlek beaktas. Vilket inte, enligt HD, innebär att en redan fastställd rätt till ersättning kan bli föremål för omprövning. Ett orsakssamband som har fastställts genom dom eller avtal kan alltså inte omprövas enligt reglerna i Skadeståndslagens 5:e kapitel.
Sammanfattningsvis så är rättsläget sådant att det skydd som 5:5§ Skadeståndslagen avsett att ge de skadelidande består.