Unga lagöverträdare har sedan länge särbehandlats i straffrättsligt hänseende. Detta gäller särskilt åldersgruppen 15–17 år, men också lagöverträdare i åldern 18–20 år. Särbehandlingen görs både vid straffmätningen och när det gäller val av påföljd. Ett skäl som brukar framhållas för denna ordning är att unga typiskt sett inte anses ha nått sådan mognad och ansvarsförmåga att de bör behandlas som vuxna.  De har också ansetts särskilt känsliga för de konsekvenser som straffrättsliga ingripanden kan leda till.

Riksdagen har beslutat att det införs en ny påföljd för unga lagöverträdare, ungdomsövervakning. Utredningen gällande den nya ungdomspåföljden har pågått under en längre tid och det är i Ds 2017:25 som förslaget modifierats och instansernas inställning till det utarbetade förslaget återgivits. Den nya påföljden föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.

Ungdomsövervakning bör i första hand komma i fråga för den som vid lagföringstillfället är under 18 år. Endast om det finns särskilda skäl för det bör påföljden kunna dömas ut för en person som vid lagföringstillfället fyllt 18 men inte 21 år. Motsvarande ordning gäller i dag för ungdomstjänst. Den nya påföljden ska kunna tillämpas när det saknas förutsättning för både ungdomsvård, ungdomstjänst och det inte föreligger särskilda eller synnerliga skäl mot att döma till en frihetsberövande påföljd.

Ungdomsövervakning ska tillämpas i de situationer där vare sig ungdomsvård eller ungdomstjänst är en tillräckligt ingripande straffrättslig reaktion och alltså användas vid förhållandevis allvarliga brott. Ungdomsövervakning ska pågå under lägst sex månader och högst ett år, beroende på brottets allvar. Påföljden innefattar tydliga inskränkningar i den unges rörelsefrihet, som utgångspunkt i form av s.k. helg hemarrest. Kontrollen av att de rörelsebegränsande inslagen efterföljs ska ske genom elektronisk övervakning. Under verkställigheten kommer den dömde vara förbjuden att vistas utanför bostaden under kvällar och nätter mot lördag, söndag och måndag. Om ett sådant förbud inte bedöms lämpligt med hänsyn till den dömdes personliga förhållanden eller om en annan inskränkning i rörelsefriheten annars bedöms vara mer ändamålsenlig, får förbudet ersättas med;

  1. Ett förbud att under vissa tider vistas på en särskilt angiven plats eller inom ett särskilt angivet område
  2.  Ett förbud att under vissa tider lämna ett särskilt angivet område eller
  3.  En skyldighet att under vissa tider uppehålla sig på en särskilt angiven
    plats.

Påföljden innebär också en skyldighet för den unge att hålla regelbunden kontakt med en koordinator. Vidare ska den unge delta i en inledande verkställighetsplaneringen omfattande tio dagar. Planeringen ska utgöra en omfattande och allsidig kartläggning av den unges förhållanden och ligga till grund för en individuellt utformad verkställighetsplan. Kriminalvården ska vara huvudman för påföljden. Det kan också nämnas att den dömde är, om inte annat motiveras av medicinska eller liknande skäl, under verkställigheten skyldig att på begäran lämna blod-, urin-,
utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov för kontroll av att han eller hon inte är påverkad av narkotika, alkohol, något annat berusningsmedel.

Påföljden ska väljas främst när det är fråga om brottslighet med straffmätningsvärden som överstiger sex månader men inte uppgår till ett år och vid återfall i allvarlig brottslighet som då kan ha ett straffmätningsvärde som något understiger sex månader. Den unges samtycke ska inte krävas och det ska inte heller fordras någon bedömning av den unges behov av eller lämplighet för påföljden för att den ska dömas ut.