Högsta domstolen är främst en s.k. prejudikatinstans. Det innebär att Högsta domstolen i princip ska ägna sig åt att meddela domar som kan vägleda underrätter (tings- och hovrätterna) om hur lagar ska tolkas eller hur liknande mål ska bedömas. I ett brottmål kan det finnas situationer där olika tings- och hovrätter har olika syn på hur lagstiftningen ska tolkas. Det kan vara fallet när lagen är ny eller om lagtexten innehåller vaga bestämmelser. Ett exempel på olika synsätt finns i det s.k dubbelbestraffningsmålet (NJA 2013 s. 746), där ett stort antal domstolar dömt olika i frågan om personer som fått skattetillägg även kan straffas för skattebrott. Då fanns ett stort behov att vägleda underrätterna om hur liknande situationer skulle bedömas.

Det finns även en s.k. slasktratt som kallas extraordinär dispens. Det innebär att Högsta domstolen kan meddela prövningstillstånd om det finns synnerliga skäl för sådant. Denna grund omfattar exempelvis situationer där hovrätten begått ett grovt rättegångsfel. Det kan vara fallet om ett grovt formellt fel begåtts eller att hovrätten tillämpat lagen fel. Då kan Högsta domstolen besluta att målet i hovrätten ska tas om. För brott som endast ger dagsböter krävs prövningstillstånd i hovrätten. Om hovrätten nekar prövningstillstånd kan Högsta domstolen ändra beslutet och meddela prövningstillstånd i hovrätten. Så var exempelvis fallet i NJA 2017 s. 55.

Värt att komma ihåg är att det inte är intressant för Högsta domstolen om det är ett medialt uppmärksammat mål eller att det är fråga om särskilt allvarlig brottslighet. Det viktiga är att det finns ett juridiskt intressant tema som underrätterna behöver vägledas i.