Tradition i juridiskt koncept.

Tradition?

Som Du kanske vet så existerar det inom juridiken, liksom inom många andra branscher, ett speciellt språkbruk – fackspråk – som vi ibland lite skämtsamt kallar för ”juridiska”. En del av dessa ord och uttryck är helt specifika för vårt fackspråk, men en del av dem delar vi med det så kallade vanliga språkbruket. Ett sådant ord är ”tradition”.

För mig är tradition i det vanliga språket en vana eller en sed som har blivit upprepad av generationer och som närmast har blivit en ritual; dvs ett handlingsmönster som har fått en betydelse utöver dess yttre former; en närmast rituell innebörd. Ett exempel på detta är vårt julfirande, som för många har förlorat sin tidigare religiösa betydelse, men som fortfarande vidmakthålls till sina yttre former, och som fått sin relevans bland annat genom att den utgör en samlande funktion för familj, släkt och vänner.

I sin ursprungliga betydelse (från latinets ”traditio”) så betyder ordet emellertid ”överlämnande”. Ordets nuvarande allmänna betydelse kommer sig av att våra förfäder till sina efterkommande har överlämnat dessa seder och bruk, och de därmed förknippade förklaringarna till varför man håller liv i dem. Att tradera betyder då att föra över; att överlämna.

Det är också i betydelsen ”överlämnande” som vi jurister använder ordet, och då framförallt inom köprätten och de därmed förbundna rättsområdena. Det en jurist menar med tradition är nämligen det överlämnande som förutsätts ske när ett köp av något har ägt rum. Låt oss tänka oss att Du går till en bilhandlare och köper en bil. Köpet går till så att Du väljer ut ett lämpligt fordon av det utbud som finns hos säljaren, prutar på priset (naturligtvis, väl…?), skriver på köpekontraktet, betalar köpeskillingen, får ett kvitto på den genomförda betalningen, och kör sedan den nyförvärvade bilen hem.

För de flesta av oss så är det en självklarhet att om man har köpt något, så tar man också med sig denna egendom hem efter uppgjord affär. Men anta nu att säljaren, t ex för att få igenom ett högre pris för bilen, erbjuder sig att se till så det monteras in en musikanläggning i den, eller att en mindre lackskada skall lagas, och så får Du hämta ut bilen när detta är klart; en vecka senare. Och när Du sedan, glad i hågen, kommer för att hämta ut bilen en vecka senare, så har säljaren gått i konkurs, och Du får kalla handen av konkursförvaltaren. ”Men,…; det är ju min bil?”, säger Du då förtrytsamt, och visar fram köpekontraktet.

Då säger konkursförvaltaren ”Nej, det är det inte, eftersom köpet aldrig blev fullbordat”. Köpet anses nämligen inte slutfört, och äganderätten anses inte ha övergått till köparen, förrän det har skett en tradition (= ett överlämnande). För att tradition skall ha skett, så krävs det nämligen att köparen skall ha tagit egendomen (= köpeobjektet) i sin besittning, och att säljarens tillgång till varan har upphört. Man säger att säljarens besittning till egendomen skall ha brutits. Detta är således traditionsbegreppets innebörd för en jurist. Traditionens rättsliga funktion har sedan urminnes tider varit att fungera som en äganderättsmarkör, dvs att visa omgivningen vem som (sannolikt) äger ett visst föremål. Man har således presumerat (förutsatt) att den som har föremålet också är den som äger det.

Konsekvenserna av att tradition av köpeobjektet inte har skett blir således att köpet inte anses ha blivit fullbordat. Är egendomen kvar hos säljaren när denne försätts i konkurs, så finns det (oftast) en hel mängd med andra fordringsägare, som alla gör anspråk på en andel i värdet av de tillgångar som finns i konkursboet, vilket betyder att de har ett intresse av att all egendom som finns i boet kan tas i anspråk för att reglera deras fordringar, och då vill de ju inte att en köpare som inte har hämtat ut sin egendom före konkursen skall kunna minska värdet av det som skall fördelas. Bilen representerar ju ett substantiellt värde, som kan tas i anspråk för fördelning mellan fordringsägarna.

Och jag som köpare, då, frågar Du Dig kanske apropå exemplet ovan? Jo, Du är visserligen inte helt rättslös, men Du får vackert sälla sig till de andra oprioriterade fordringsägarna i konkursen, och vara med och dela på de smulor som kan komma dem tillgodo när konkursen avslutas och eventuell utdelning äger rum. Du har således inte någon rätt att få ut den enligt kontraktet inköpta bilen från konkursboet, men har i vart fall en oprioriterad fordran i konkursen motsvarande köpeskillingen. Tyvärr så visar sig detta ofta vara av mindre värde, eftersom de oprioriterade fordringsägarna i en konkurs sällan får någon utdelning.

Om man köper en fastighet, så är det inte fullt så enkelt att överlämna (”tradera”) den överlåtna marken med eventuell bebyggelse till köparen. Detta har lagstiftaren löst så att ett fastighetsköp istället, som ett surrogat för det fysiska överlämnandet, skall registreras i fastighetsregistret. Det är detta som kallas för lagfart, och som utgör beviset för att det är Du som är ägare till fastigheten ifråga. Den synbarhet för omgivningen som eftersträvas åstadkoms i detta fall genom att alla uppgifter i fastighetsregistret är offentliga, och lätt tillgängliga för vem som helst. I Sverige är detta i och för sig närmast en självklarhet i och med att vi har offentlighetsprincipen, men fastighetsregister finns i stort sett i alla länder, just för att reglera och dokumentera äganderätten till mark.

Den lärdom som man ska dra av detta är att man aldrig, i vart fall inte om man inte med stor säkerhet vet att säljaren är solvent, dvs har en grundmurat god ekonomi, skall lämna kvar hos säljaren det man precis har köpt. Vissa säljare erbjuder sig emellanåt; något beroende på vilket slag av egendom det är som säljs, att förvara köpeobjektet hos sig för köparens räkning. Detta kan komma att stå köparna dyrt. Samma försiktighetsprincip gäller om man står i begrepp att betala handpenning för något som man har för avsikt att köpa, men som man av olika skäl just då inte vill eller har möjlighet att ta med sig från säljaren.

Jan Tuma

Jans inriktning är främst mot processrätt, affärsjuridik och ekonomisk familjerätt, men han har även erfarenhet av bland annat entreprenadrätt och brottmål.

Vad är nytt i nya samtyckeslagen?

Det är enkelt – om det inte är ett ja är det ett nej!

Så skriver t.ex Linnéa Claeson på aftonbladet om den nya samtyckeslagen som nu har röstats igenom av riksdagen. Men jag vet inte om det är så lätt, jag är dessutom rädd att män kan utsättas för många falska anklagelser som de inte kan värja sig emot. Detta eftersom det också införts ett oaktsamhetsrekvisit. Jag kommer att utveckla detta mer längre ner men först vill jag beskriva den nya lagen och jämföra med den tidigare så att man kan förstå vad jag menar. Naturligtvis blir det så att jag bara skrapar lite på ytan så vill man veta mer måste man vända sig till lagtext och proposition etc.

Många har skrivit om lagen och en del säger att den stora ändringen är att sex ska bygga på frivillighet för att inte vara olaglig. Jag menar emellertid att detta inte är den stora förändringen, även innan lagändringen har tanken varit att sex ska vara frivilligt och bara för att vi hade sex i går betyder det inte att jag vill ha sex idag och bara för att vi är ihop eller gifta betyder det inte att man alltid vill ha sex. Dessvärre sker många övergrepp inom hemmets fyra väggar eller med någon man känner. MEN tidigare var lagen utformad på ett sätt som innebar att om någon skulle kunna straffas för att ha haft sex med någon utan samtycke har det krävts att man utövat någon form av våld. I den tidigare lagen stadgades följande:

”Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år. Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.”

Alltså har tanken redan från början varit att sex ska bygga på ömsesidighet och allt annat är straffbart. Dessvärre har det inte fungerat som det varit tänkt och kanske även definitionen av vad som faktiskt är en sexuell handling har förändrats. Personligen tror jag att så är fallet, uttryck i tal och viss typ av beröring har getts en sexuell karaktär som inte fanns på samma sätt tidigare. Om jag har rätt eller fel är upp till var och en att bedöma, det har i varje fall lett fram till en lagändring. Den nya lagen lyder som följer:

”Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två år och högst sex år. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. En person kan aldrig anses delta frivilligt om 1. deltagandet är en följd av misshandel, annat våld eller hot om brottslig gärning, hot om att åtala eller ange någon annan för brott eller hot om att lämna ett menligt meddelande om någon annan, 2. gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation, eller 3. gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningsmannen”

Det är alltså i denna paragraf (Brottsbalken 6 kap 1 §) inte någon jättestor skillnad mot tidigare, man har snarare förtydligat tidigare reglering med tillägget att man ska beakta om frivilligheten kommit till uttryck genom ord, handling eller på annat sätt. Man ska alltså beakta detta, men fortfarande är det en tolkningsfråga, vilka handlingar kan anses tyda på ett ”jag är med”? Uppenbarligen är det inte lika viktigt att säga ”stopp” som att ”jag är med” eftersom allt som inte är ”jag är med” är lika med stopp.

Till denna paragraf har det kommit en paragraf 1 a som säger följande:

”1 a § Den som begår en gärning som avses i 1 § och är grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsam våldtäkt till fängelse i högst fyra år. Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar.”

Detta innebär att personen som begår övergreppet inte behöver ha ett uppsåt, dvs tänker begå ett brott eller planerar att begå ett brott, det räcker helt enkelt med att man misstolkar signalerna från partnern så anses man vara oaktsam och kan dömas till så mycket som 4 års fängelse.

Det måste förstås fortfarande visas att brott har begåtts och normalt sätt är detta åklagarens uppgift, han eller hon ska således bevisa att samtycke inte förelåg vilket i princip får anses vara en omöjlighet. Enligt min uppfattning kommer det att bli en förändring i förfarandet när bevisning ska läggas fram. Tidigare har den misstänkte inte behövt bevisa någonting men med lagändringen kommer det att åläggas denne att faktiskt visa att samtycke fanns, gärningspersonen kommer att behöva konkretisera vad, i det som det påstådda offret sa eller gjorde, som grundade ett förmodat samtycke. Han eller hon måste alltså själv visa att samtycke fanns för att inte dömas för brott, det blir som en omvänd bevisbörda. På något sätt kan det, om man hårdrar det leda till absurda situationer där varje part tillförsäkrar sig bevisning innan en sexuell handling äger rum.

Och, med risk för ofantligt mycket mothugg, måste jag ändå framföra farhågan att det kommer att bli ett antal ”okynnes – eller hämndanmälningar” som kan leda till allvarliga konsekvenser för den anmälda. Min erfarenhet säger att det finns kvinnor som anmäler som hämnd för otrohet eller andra oförrätter, detta är inte något jag bara tror utan har fått erkännanden från kvinnor med orden ” jag trodde inte det skulle bli så allvarligt, jag ville bara skrämma honom”. Man kanske t.o.m kommer på först en vecka eller två senare att “nä, det där ville jag ju inte egentligen, jag ångrar mig” och så gör man en anmälan. Nu är det min förhoppning att det inte blir mer av den sorten än det är nu och att de som utsätts anmäler så fort som möjligt för att säkra minnesbilder om det handlar om att samtycke saknades. De andra brotten, de som handlar om våld, hot etc kommer att hanteras såsom de hittills har hanterats, med den förändringen att det kan dömas ut högre straff.

Stöd till den utsatta

Det har också tillkommit ett tillägg i rättegångsbalken som föreskriver att den som misstänks ha blivit utsatt omedelbart, i samband med att förundersökningen inleds, ska tilldelas ett målsägandebiträde om det inte är uppenbart obehövligt. Dvs. den brottsutsatte ska under hela processen ha en jurist vid sin sida som stöttar och driver skadeståndsfrågan. Detta är oerhört viktigt för den utsatte eftersom personen i fråga kan känna sig extremt ensam, utlämnad och ofta misstrodd under processens gång. Åklagaren har inte tid och möjlighet att arbeta med dem på samma sätt som ett målsägandebiträde, och den misstänkte har i princip från första början tillgång till en advokat att diskutera sitt ärende med och få stöd ifrån, detta borde vara självklart även för den som har utsatts. Det är inte lätt att rannsakas och granskas och ifrågasättas av motparten och vara oförberedd och utan stöd när man ska förklara att de signaler man sände inte skulle tolkas som ett samtycke eller att man inte sände några signaler alls. Händelseförloppet måste framställas, ofta i detalj, och om ett övergrepp skett kan det ofta kännas som om detta upprepas för varje gång man måste berätta om det, och dessutom framför flera främmande människor som dömer och bedömer den utsattes beteende. Ett stöd är ovärderligt i en situation som denna.

Så min slutsats är att lagändringen är bra på så sätt att den uppnår sitt syfte, att ändra människors syn på sex, i praktiken är det, som jag ser det, en symbolisk/förtydligande lagändring som signalerar hur vi ska bete oss mot varandra, eftersom det uppenbarligen finns ett problem med detta ibland många av oss.

Diana Sälöen

Diana blev antagen i Sveriges Advokatsamfund den 2 oktober 2015. Hon tog sin Jur kand examen 2005.
Specialiserade sig i sina studier på EG-rätt och internationell privaträtt (IP-rätt).
Skrev sitt examensarbete i ämnet utomobligatoriskt skadestånd i internationella förhållanden.
Sedan 1986 har Diana arbetat inom vården och åren 1989-2009 vid Neurokirurgiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund.
Diana är verksam inom de flesta av byråns rättsområden med specialitet inom Hälso- och sjukvårdsjuridik samt Personskaderätt och Skadeståndsrätt.

, ,

Om polisens och åklagarnas arbetsmetoder i Playa-målet

Jag fick frågan nyligen från en journalist som hade sett Operation Playa på SVT hur jag ställde mig till de nya avslöjanden som kommit fram där. Inte utan att viss frustration växte i mig svarade jag att det SVT visar i dokumentären inte på något sätt är någon ny information för oss som var försvarare i målet. Tvärt om är konsensus för oss att det var väldigt många centrala saker som inte alls kom med. Det enda som var nytt för mig var att NFC fortfarande satt på de nio kilona kokain som ”beslagtagits” i Gloria och mina tankar gick osökt till den lilla ekorren i den animerade filmen Ice Age som tvångsmässigt håller fast i sitt ekollon.

Så för mig var det med blandade känslor som jag tog mig igenom de tre delarna av Operation Playa på SVT. Det störde mig att åklagaren sade något i stil med: ”Så fasligt mycket låg inte i slasken om jag ska vara ärlig”.

I slasken och parkerat/gömt i den spanska utredningen och även i andra länder fanns det en bevisning som på en lång rad punkter talade i direkt motsatt riktning än åklagarnas påståenden. Det finns inte utrymme att utveckla alla dessa i en kortare text – det behövs ett bokformat för den saken utan tvekan. Men, jag tänkte ändå ge några exempel avslutningsvis.

För att hålla mig till ämnet ska jag istället fokusera på hur det var möjligt att det ens kunde gå så fel som det gjorde i utredningen eller ”Operation Playa”, om man så vill. Från min horisont kan det sammanfattas i begreppen dokumentation och insyn. Det finns uppenbara rättssäkerhetsproblem i att en förundersökning inte dokumenteras noggrant i ett digitalt system från början. Varje gång ett nytt dokument eller förhör eller vad det nu kan vara tillförs utredningen ska det naturligtvis dokumenteras så att den som ska granska förundersökningen i efterhand kan följa hur och när ett bevis tillkommit. På så sätt kan varje del av utredningen spåras till sin källa. Dur2 är ett system med vilket man exakt kan följa när ett dokument/ett bevis förs in i ett förundersökningsmaterial. Ett sådant system finns av en (eller flera) anledning.

Det framkom under försvarets granskningar av utredningen att utredningen under lång tid dokumenterades med lösbladssystem och sattes in i fysiska pärmar. För egen del var detta häpnadsväckande. Inte ens en rattfylla dokumenteras på det sättet och i detta fall talar vi om Sveriges genom tiderna största utredningen, bortsett från Palmeutredningen. Om man vill vara konspiratorisk så är det ett praktiskt sätt att dokumentera en utredning om man på förhand inte riktigt bestämt sig för vad de framtida misstänkta ska få ta del av för material. Det är som bekant väldigt enkelt att plocka ut ett papper ur en pärm. Och detta, är precis vad som hänt på flertalet områden i den här utredningen. Man hade exempelvis satt på en GPS på en segelbåt (Solero) 2009, om detta berättade poliser under ed i rätten att de medvetet förstört den bevisningen. Den delen av sanningen kommer vi aldrig få veta. Hur exakt seglade kaptenen 2009? Avbröt han sin seglats som han själv sade? Om han gjorde det rörde det sig om ett frivilligt tillbakaträdande och i min värld är i så fall minst en person feldömd då det i så fall rörde det sig om en förberedelse och inte ett försök. Nu anser jag i och för sig att den skiljaktiga meningen i hovrätten var den korrekta, nämligen att det inte kunde dömas för försök 2009.

Så detta med bristande dokumentation är ett genomgående problem i Playautredningen och det fick och kunde ha fått mycket stora konsekvenser för de tilltalade och rättssäkerheten. Det var helt enkelt omöjligt att se hela förundersökningen, följa hur den hade utvecklats eller se hur stor del av bevisningen hade kommit till. Utredningen var ett internationellt samarbete och en av samarbetsfrågorna synes ha varit hur man på bästa sätt kringgår reglerna om partsinsyn. Vi kunde se i protokoll från de internationella samarbetsmötena (som hemlighetsstämplades i Sverige men som vi fick tag på i Spanien) att dessa frågor diskuterades och det framgår av dessa protokoll att viss bevisning skulle ligga i ett land och annan bevisning i ett annat. Efter flera års arbete med utredningen kunde vi från försvarets sida se att detta var mycket utstuderat och inte kunde förstås på något annat sätt än att man högst medvetet undanhöll försvaret/de tilltalade viktig bevisning.

Inte bara åklagarenkammaren har brustit i sitt sätt att dokumentera Playautredningen. Uppenbarligen verkar det finnas brister i hur SSI (sektionen för särskilda insatser, del av dåvarande Rikskrim) dokumenterade sitt arbete. Först kan det vara intressant att känna till att SSI:s logg över sitt arbete under sommaren 2009 är förstörd. Medvetet raderad, både digitalt och i pappersform. Försvaret har inte sett den, varken i maskat eller omaskat skick. Följaktligen har inte någon domstol heller sett den. En rätt obehaglig tanke att de hemliga UC-agenternas agerande i efterhand inte kan granskas, inte ens av polisen själva.

Vidare verkar det vara på det sättet, om man sätter tilltro till kammaråklagare Karin Bergstrands ord i dokumentären, att SSI agerat helt på eget bevåg, alltså utan insyn och beslut från åklagaren. Jag är ingen expert på det här området men jag har under åren av den här utredningen haft anledning komma att ifrågasätta det åklagare Bergstrand säger på den här punkten.

En provokativ åtgärd föregås alltid av åklagarbeslut, helt enkelt för att sådana är reglerna. Innan man fattar ett sådant beslut analyseras situationen och flera olika riskanalyser görs, särskilda formulär fylls i. Frågor om möjlighet till framgång, olika former av risker m.m. övervägs innan en åklagare ger grönt ljus för åtgärden. Förundersökningsledaren torde vara den som också har ett helhetsgrepp om utredningen varför dennes input är avgörande i frågan. Därtill kan man se att Karin Bergstrand är den som fattar beslut att förlänga SSI:s insats i Operation Playa. SSI framställs i dokumentären av åklagare Bergstrand som inkompetenta och att de agerat olagligt och att de dessutom skulle ha gjort så på helt eget initiativ. Jag tvivlar starkt på detta. Inte minst på den grunden att det inom polisen finns högst kompetenta tjänstemän som man som försvarare under stundom imponeras av samtidigt som SSI ska vara spjutspetsen mot den grova organiserade brottsligheten. De är ofta skickliga och kunniga inom de område de är verksamma. Jag har svårt att tro att denna relativt hemliga grupp inom dåvarande Rikskrim skulle vara ett gäng amatörer. I detta sammanhang är det också förvånande hur en representant för polisen säger att ”vi har bestämt oss att hålla käften”. Denna person är ingen representant för SSI men kan det verkligen accepteras att det är så detta hanteras? Nog för att mina klienter har en rätt att vara tysta vilket följer av förundersökningskungörelsen men för egen del vet jag inte om jag tycker det är klädsamt när våra mer kompetenta poliser säger att ”vi ska hålla käften”. Om jag ska plädera som en åklagare så vet ni redan vad jag kommer säga: varför berättar du inte bara som det är och lämnar uppgifter som vi kan kontrollera? Det skulle ju hjälpa dig om du har sådana uppgifter att lämna. Inga kommentarer svarar polisen…

Men även inom detta område så ser man samma tydliga övergripande problem – dokumentation och insyn. Omöjligt att granska i efterhand, omöjligt att följa hur bevisningen arbetats fram och av vem. Loggar försvinner, JIT-protokoll hemlighetsstämplas, utredningsmaterial raderas, bevisning parkeras i andra länder (som sån tur var har bättre insynsregler än våra) osv. I vems namn görs detta frågar jag mig?

Självklart ska bovar sättas bakom lås och bom, som vi hör politikerna säga i kör för närvarande, men varför bedrevs inte denna utredning med samma metodologi som alla andra utredningar? Visst kan det behöva tas till ovanliga metoder i vissa fall, men varför inte dokumentera dem som vanligt? Vad är det som är så extremt känsligt med hur denna utredning hanterades? Vilka arbetsmetoder har använts utöver de vi nu känner till?

De olika försvararna i målet gjorde ett gediget arbete med att ta fram all bevisning som kunde belysa saken på ett allsidigt sätt utifrån respektive klients perspektiv. Vi fick fram tusentals sidor som förundersökningen kompletterades med som det aldrig var meningen att vi eller domstolen eller allmänheten skulle känna till. Men jag kan ta gift på att det fortfarande ligger många hundar begravda.

Som utlovat ska jag avsluta med några få av alla exempel på omständigheter som inte kommit fram under SVT:s dokumentär, trots att vi berättat om detta för dem.

Mauritz Andersson hamnade 2006 i sjönöd utanför Falmouths kust och begärde då assistans via radio till motsvarande Sjöräddningssällskapet. Detta trots att han enligt åklagaren hade narkotika av okänd sort i båten till ett värde av i vart fall 38 miljoner. Väl inbogserad så infinner sig enligt åklagaren ett problem för Jonas Falk m.fl. Nu sitter man på en knarklast på en plats dit man inte hade planerat lasten. Vad gör man då enligt åklagaren? Jo, Falk sticker till England och säljer knarket. Nu infinner sig nästa problem, vad gör man med de kontanta medel man fått efter försäljningen av denna narkotika av okänd sort? Enligt åklagaren investeras den i kontanter i en engelsk bilfirma som hette LHD. Falk har i förhör redogjort för att han genom andra lånat in kapitalet i LHD. Han vill inte avslöja namnet på dessa affärsrelationer för han vet att de kommer gripas i samma sekund han säger deras namn. Åklagaren stod fast vid sitt påstående i åtalet och genom sin bevisning. På en av mina resor till Spanien hittar jag en rapport från Europol som inte finns med i förundersökningsprotokollet. I den går det klart och tydligt at läsa att dessa penningströmmar är fullständigt utredda. Pengarna kommer inte alls till LHD i kontanter utan de kommer till LHD via banktransfereringar från Estland.

Falk köper 2010 en Audi Q7 i Colombia. Detta var den enda penningströmmen i målet till Colombia eller Sydamerika. Åklagarens bestämda uppfattning och påstående var att denna penningström var en betalning för kokain. Falk berättade i förhör att han köpt en bil. Flera år senare lyckas jag etablera kontakt med bilförsäljaren i Colombia, bolaget hette GH Inversiones. Efter flertalet kontakter ifrågasätter han varför jag tjatar om detta, bilförsäljaren berättar att han för flera år sedan överlämnat all dokumentation angående bilköpet till svensk polis. Jag blir vid det här tillfället som alla andra tillfällen helt stum men ber honom tillslut skicka över dokumentationen. Via mail får jag försäljningskontraktet, försäkringspapper, kopia på Falks pass, hans flickväns pass, hans fingeravtryck m.m. Fullständig dokumentation över köpet och banköverföringen.

I del 1 av SVT:s dokumentär framgår att jag hittar protokoll som visar att utredningen hade en alternativ gärningsman för 2010, det år kaptenen grips med 1.2 ton (200 kg emballage). Vid sidan av detta är det av central betydelse att vi lyckades få fram flertalet e-postmeddelanden som inte fanns med i utredningen. Inför leveransen 2010 kommunicerar kaptenen via en hemlig e-post med en annan person på en annan hemlig e-post. Åklagarna påstår att den andra kommunikatören var Falk. I de få mail som fanns i utredningen får kaptenen koordinater, tider, radiokanaler etc.

I de mail som fanns i utredningen framgår att de saknas andra meddelanden då en av kommunikatörerna skriver och frågar om den andra fick hans fem andra mail. Försvaret började då på tidigt stadie efterfråga dessa meddelanden. Märkligt i sammanhanget var att just denna mailadress inte hade begärts ut direkt från företaget som tillhandahöll servern i Israel. Man hade begärt ut ett stort antal andra adresser från detta företag – och fått dessa tömningar. Men just denna mail påstod man alltså att man glömt begära ut. Då bad försvaret om att denna adress skulle begäras omgående. Utredningen svarade med att säga att det nu förflutit över två år och att informationen då var raderad. Utredningen påstod att de hittat de få mail de hade i det oallokerade utrymmet i kaptenens dator.

Vid ett av besöken i slasken hittade jag sedan i en viss pärm på vilken det stod: ”den franska hårddisken”, ett lösenord som var highlightat till den adress kaptenen hade kommunicerat med. Jag loggade då själv in på mailadressen och fann ett tiotal nya mail.

I dessa mail skriver personen som åklagaren påstår är Falk att han avråder kaptenen för att köra, han avsäger sig ordagrant all inblandning, han beskriver sig själv som tolk etc. Dessa meddelanden omkullkastar hela åklagarens påstående om 2010. Den som skriver kan inte har förvärvat narkotika för enorma pengar såsom det påstods i åtalet. Skulle personen som köpt narkotika avråda sin kurir från att genomföra transporten som han dessutom betalar kuriren för att genomföra? När vi fick del av dessa e-postmeddelanden var det uppenbart för oss att dessa medvetet gömts undan. Och hade det inte varit för den rena turen att det hemliga lösenordet hade hittats, hade det aldrig kommit fram i processen. Överflödigt möjligen ska det sägas att åklagaren aldrig kunde visa att Falk skrev något av dessa mail. Lägg därtill frågan om en alternativ gärningsman.

Vad blev reaktionen från åklagaren? Karin Bergstrand och en annan åklagare på Internationella åklagarkammaren anmälde mig till Advokatsamfundet i en skrivelse på ca fem sidor i vilket man skrev att jag var olämplig som advokat. Man sade vidare i rätten att det hade inletts en utredning hos polisen om dataintrång och att jag var föremål för den utredningen. Samfundet lämnade ärendet utan åtgärd och någon polisutredning hörde jag aldrig av men det var inga glada dagar när jag på detta sätt hotades av åklagaren för att jag gjort mitt jobb.

Det finns ett mycket stort antal ytterligare exempel på flagranta övertramp om hur bevisning hanterades och inte hanterades under denna utredning, men det finns inte utrymme för alla i detta forum. Det är för mig beklagligt att det hittills inte tagits något helhetsgrepp för att granska och utreda den här förundersökningen och åtalet i efterhand. Inte sällan talas det om olika former av haverikommissioner, varför har denna utredning inte granskats av andra än journalister, advokater och ibland i enstaka frågor av polisen själva?

Sargon De Basso om uthängningar på nätet

I samband med de så kallade #metoo-uppropen under hösten och vintern 2017 så pekades ett stort antal män ut, ibland med angivna personuppgifter och ibland på ett sätt att det ändå enkelt gick att klura ut vem det var som pekades ut. Anklagelserna gällde allt från regelrätta våldtäkter i närtid, till osynliggörande och diskriminering på arbetsplatsen decennier tillbaka i tiden. Var går egentligen gränsen för vilka utpekanden som är lagliga, och vad kan den som känner sig utpekad göra åt saken? Vi ställde frågan till advokaten och lexiqon-skribenten Sargon De Basso.

Var går den rättsliga gränsen för vad en privatperson får skriva på sociala medier om en namngiven eller lätt identifierbar person?

Om man på ett oförsvarligt sätt utpekar en person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt så kan det vara fråga om förtal. Det spelar ingen roll om man nämner personen vid namn eller lägger ut en bild. Om personen genom andra uppgifter blir identifierbar för omgivningen så kan det räcka. Så mitt tips är helt enkelt att undvika att sprida nedsättande uppgifter om andra personer på sociala medier. Det är både trevligare för omgivningen och Du undviker att göra Dig skyldig till förtal.

Varför krävs det mer än så för att en åklagare ska inleda förundersökning om förtalsbrott begångna på sociala medier?

För att en åklagare ska driva fallet måste det finnas ett s k allmänintresse. Det kan handla om förtalsgärningar som är särskilt allvarliga eller skadliga för den som blir utsatt eller att åklagaren finner att förtalsgärningen angriper ett särskilt skyddsvärt intresse i samhället. På senare år har lagstiftaren uttalat att åklagare i större utsträckning ska driva förtalsmål mot enskilda personer. Tidigare har åklagare varit obenägna till att driva sådana mål. Men på senare tid har de rättsvårdande myndigheterna visat att de vill ta frågan på allvar, vilket jag tycker är bra.

Har du något tips till den som anser sig vara utsatt för grovt förtal vars förundersökning lagts ned?

Om man gjort en polisanmälan och förundersökningen lagts ner så kan man begära överprövning. Det vill säga att man låter överåklagaren få titta på fallet. Överåklagaren kan ändra beslutet och komma fram till att förundersökningen ska återupptas. Om detta inte lyckas så kan man formellt driva det som ett enskilt åtal, men man ska helst konsultera en advokat innan man gör det.

Sargon De Basso

Sargon De Basso är brottmålsadvokat och driver Advokatfirman De Basso i Stockholm.

Carl-Johan Vahlén om möjligheten att få skadestånd från stat och kommun

Lexiqon I vilka typsituationer kan privatpersoner eller företag ha rätt till skadestånd från staten eller kommunen?

Carl-Johan Vahlén Den vanligaste situationen är felaktiga besked och upplysningar som lämnas. T ex om bygglov eller t ex från försäkringskassan avseende vad som gäller vid sjukskrivning mm.

Lexiqon Högsta domstolen har i mål T 5170-16 avgjort fråga om kommuns skadeståndsansvar för felaktiga upplysningar. Vad innebär domen?

Carl-Johan Vahlén Det nya i domen är att bevisbördan går över till kommunen. Det företag som ansett sig fått en felaktig upplysning behövde bara visa att uppgiften som sådan var fel. Bevisbördan gick sedan över till kommunen., som skulle visa om den oriktiga uppgiften inte berodde på fel och försummelse från kommunen. Vilket kommunen inte lyckades med, vilket innebar att de förlorade målet.

Lexiqon Hur skall den den som anser sig har rätt till skadestånd från det allmänna gå till väga?

Carl-Johan Vahlén För att få skadestånd är det viktigt att kunna visa vilken uppgift man faktiskt har fått, annars blir det svårt att visa skada. Uppgiften skall också vara fel och det är betydligt lättare att visa. Ansvaret från staten och kommun gentemot privat personer är mer omfattande än mot bolag enligt ovan nämnda rättsfall.

Enligt Nja 2013 s 210 föreligger en serviceskyldighet mot privatpersoner, vilket innebär att den som lämnar upplysning inte bara ska lämna en riktig uppgift utan även sätta sig in i privatpersonens situation så det resultat av de upplysningar som lämnas gagnar privat personens önskan att tex få sjukersättning.

Ett vanligt problem är att privat personer får felaktiga uppgifter från försäkringskassan eller arbetsförmedlingen som leder till att de tex blir O klassade, dvs inte får någon ersättning alls.

Carl-Johan Vahlén

Carl-Johan Vahlén är främst verksam inom skadeståndsrätt, personskaderätt (trafikskador, olycksfall och patientskador) och bank- och fastighetstvister.

,

Jens Tillqvist om förbud mot religiösa symboler på arbetsplatsen

Vilka krav kan en arbetsgivare ställa på de anställdas klädsel?

För anställda som kommer i kontakt med kunder har EU domstolen slagit fast att arbetsgivaren får ha krav på neutral klädsel. Det innebär att man kan förbjuda religiös klädsel för sådana anställda. Man kan även förbjuda klädsel med politiska budskap. Arbetsgivaren har ett berättigat intresse av att de anställda uppfattas som neutrala i relation till kunderna. Arbetsgivaren kan också förbjuda viss typ av klädsel av säkerhetsskäl. Arbetsdomstolen slog nyligen fast att det inte är ok att bära engångshandskar inom tandvården av religiösa skäl (önskemål från muslimsk kvinna som arbetade som tandläkare att skyla händer). Det är viktigare med hygien och patientsäkerhet.

Hur förhåller sig regelverket till religiösa symboler, som huvudduk eller kippa?

Kommer arbetstagaren i kontakt med kunder är det inte lämpligt att bära religiösa symboler. Det ka innebära att man inte får använda huvudduk eller kippa på arbetsplatsen. Arbetsgivaren kan förbjuda det. En intresseavvägning sker mellan arbetstagarens önskemål och arbetsgivarens krav. Vilket väger tyngst? Som sagt har EU domstolen och även arbetsdomstolen sett relativt strängt på önskemål om att få bära religiös klädsel.

Vad har du för råd till den som upplever att den blir diskriminerad på arbetsmarknaden på grund av förbud mot religiösa symboler?

Den som upplever att det kan vara fråga om diskriminering kan alltid vända sig till DO (diskrimineringsombudsmannen).

Jens Tillqvist

Jens Tillqvist är partner i Cederquists Tvistlösningsgrupp och Arbetsrättsgrupp. Jens har under sin tid på Cederquist varit ansvarig för några av de mer uppmärksammade arbetsrättsliga processerna på den svenska marknaden. Därutöver har han ansvarat för flera skiljeprocesser och omfattande processer i allmän domstol.

Silvia Ingolfsdottir Åkermark om människohandel i Sverige

I vilken omfattning förekommer människohandel i Sverige och vilken typ av människohandel är det fråga om?

Jag kan inte uttala mig om omfattningen men det finns betydligt fler fall av människohandel än de som lagförts och som för närvarande utreds.

Människohandel för sexuella ändamål, tvångsarbete, tiggeri och kriminalitet förekommer runt om i landet. Exempel på branscher där tvångsarbete förekommer är t.ex. trädgårds-, hushålls-,bygg- och stenläggningsarbete. Majoriteten av de som utsätts i Sverige kommer från länder i östra Europa samt från tredjeland.

Vad krävs för att någon ska dömas för människohandel?

Människohandel är ett komplicerat brott och det krävs flera led för att en person ska ha gjort sig skyldig till människohandel.

Gärningsmannen ska genom ett otillbörligt medel, bl.a. olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons utsatta belägenhet, ha åstadkommit en handelsåtgärd, som rekrytering, transport, inhysande eller mottagande, av brottsoffret. Det krävs således ett orsakssamband mellan det otillbörliga medlet och handelsåtgärden. Det krävs vidare att gärningsmannen har som syfte att brottsoffret i framtiden ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet som innebär nödläge för den utsatte såsom tiggeri och kriminalitet.

Vad anser du om den nuvarande ordningen, behövs det förändringar i lagstiftning eller resursfördelning för att på ett bättre sätt komma tillrätta med problemen?

Domstolarna kan börja tillämpa lagstiftningen som den ser ut och inte kräva ett s.k. maktförhållande mellan gärningspersonerna och brottsoffren då kontrollrekvisitet faktiskt är borttaget sedan 2010.

Den fråga jag jobbar mest med är dock hur vi kan förbättra situationen och stödet för de utsatta i EU-projektet Safe Havens svenska pilot Perspective on Rights som drivs av Frälsningsarmén i samarbete med Asylbyrån och vår byrå Brottsbyrån. Vi vill försöka hjälpa fler potentiellt utsatta för människohandel att få tillgång till sina rättigheter då

många som utsätts för människohandel är traumatiserade, lever under svåra förhållanden och står i stark beroendeställning till människohandlarna. De har inget förtroende för rättsväsendet och har aldrig haft kontakt med en advokat. Därför polisanmäler de i princip aldrig själva att de är utsatta för brott, om de ens inser att de är det. Om någon annan anmält till polisen tar det ofta lång tid för dem att känna förtroende och tillit. Därför är det avgörande att de får sina rättigheter tillgodosedda. Det handlar främst om att de får ett målsägandebiträde förordnat, som är väl insatt i problematiken, innan första polisförhöret och att de får möjlighet till ett skyddat boende om så behövs och en 30 dagars reflektionsperiod, d.v.s. tillfälligt uppehållstillstånd för återhämtning och betänketid om de vill samarbeta med de brottsutredande myndigheterna, 5 kap. 5 § 2 st. Utlänningslagen. Därtill bör stödet till dem förbättras efter brottsprocessen.

Silvia Ingolfsdottir Åkermark

Silvia Ingolfsdottir Åkermark är advokat och är specialiserad på brottmål och har mångårig processvana efter sina år som åklagare. Hon är därför väl insatt hur polis och åklagare arbetar vilket är en stor fördel för dig som klient. Silvia är främst inriktad på sexualbrott, koppleri/människohandel, våld i nära relation, övergrepp mot barn och andra grova brott.

Intervju med advokat Göran Hjalmarsson, målsägandebiträde för 12 personer som utsatts för brott i samband med terroristattacken på Drottninggatan den 7 april 2017

Du är målsägandebiträde för 12 personer som överlevde terrorattacken, vilka brott har dina klienter utsatts för?

Mina klienter har blivit utsatta för försök till terroristbrott vilket i praktiken betyder att de blivit utsatta för mordförsök.Om det inte går att bevisa att de blivit utsatta för mordförsök görs i andra hand gällande att den terroriståtalade ska dömas för framkallande av fara för annan.

Vilka faktorer påverkar hur stort skadeståndet för dina klienter kan bli? Kan skadeståndet bli högre om gärningarna bedöms som terroristbrott?

Det skadestånd som kommer prövas inom ramen för rättegången i Stockholms tingsrätt är ersättningen för kränkning. Kränkningen av mina klienters personliga integritet och människovärde har i det här målet varit extremt allvarligt och på grund härav anser jag att det föreligger sådana försvårande omständigheter att skadeståndet ska bestämmas till ett högre belopp än vad som normalt utgår för exempelvis ett mordförsök.

Hur förbereder sig dina klienter sig inför den stundande rättegången?

Förberedelsearbetet är oerhört viktigt och tidskrävande i det här målet. Jag har haft åtskilliga möten med mina klienter och vi har kontinuerlig kontakt. Jag förbereder mina klienter på alla sätt och vis inför rättegången. I de fall det finns övervakningsfilmer kommer vi att titta på dessa tillsammans innan rättegången startar. Vi kommer också besöka rättssalen inför rättegången för att på så sätt skapa ytterligare trygghet.”

Göran Hjalmarsson

Göran Hjalmarsson är helt specialiserad på brottmål och arbetar sedan ett antal år tillbaka mestadels med mål om folkmord och andra folkrättsbrott. Göran är som enda advokat i Sverige upptagen på den Internationella brottmålsdomstolen i Haags (ICC) lista över ombud som får biträda parter i domstolen.

Advokat Joel Apitzschs 5 tips till dig som behöver ett juridiskt biträde

  1. Välj en advokat – titeln är en kvalitetsstämpel
    Vem som helst får kalla sig jurist och starta en juristbyrå. Det kräver alltså ingen utbildning och det finns inga krav på kompetens. Det sker heller ingen kontroll av de som driver juristbyråer.Endast den som är ledamot av Sveriges advokatsamfund får kalla sig advokat och driva en advokatbyrå. Den som vill bli ledamot i Advokatsamfundet måste först genomgå en juristutbildning på minst nio terminer. Därefter krävs minst tre år av dokumenterat kvalificerat juridiskt arbete samt en godkänd advokatexamen. Advokattiteln är därför en kvalitetsstämpel.

    Till skillnad från andra jurister har advokaten en lagstadgad tystnadsplikt i förhållande till klienten. Advokaten är också skyldig att ha fullgoda ansvarsförsäkringar vilket är en säkerhet för klienten. Vidare står advokaten under Advokatsamfundets tillsyn och måste förhålla sig till dess regelverk, vilket bland annat innefattar ett skydd mot intressekonflikter och ett krav på obrottslig lojalitet med klienten.

  2. Vänta inte
    Det kan låta bakvänt, men ett av de bästa tipsen för att undvika höga advokatkostnader är att anlita en advokat redan innan problemen uppstår. Ett avtal som upprättats med biträde av advokat blir inte lika ofta föremål för långa och kostsamma processer om tolkningen av avtalet som annars. Många uppblossande tvister kan lösas i ett tidigt skede, utan inblandning av domstol, när förhandlingsvana advokater är inkopplade på respektive parts sida.Alltför ofta tas advokatkontakten för sent. Ibland har en dom mot klienten redan meddelats när denne bestämmer sig för att inte längre företräda sig själv eller för att byta advokat. Möjligheterna för en ny advokat att i det läget påverka målet i en för klienten gynnsam riktning är klart begränsade jämfört med vad som hade varit fallet om kontakten tagits i tid.
  3. Välj en specialist
    Det finns idag nästan 6 000 verksamma advokater i Sverige. Det dessa har gemensamt, förutom utbildningen och att de alla erbjuder juridisk rådgivning, är att de omfattas av samma etiska regelverk. I övrigt så är det, precis som i andra yrkesgrupper, stora skillnader i vad de olika advokaterna har för verksamhetsinriktning. Av samma skäl som ingen skulle tillåta att en psykiatriker utförde en njurtransplantation bör en expert på fastighetsrätt inte anlitas i en komplicerad arvstvist.På mindre orter är tillgången på specialister ofta mer begränsad än i större städer. Idag kan emellertid de flesta överläggningar, sammanträden och till och med vissa rättegångar genomföras per telefon eller över videolänk. Välj därför en advokat som är specialiserad inom just det område som ditt ärende gäller, och häng inte upp dig vid ett eventuellt geografiskt avstånd mellan dig och advokatens kontor. De flesta advokater åtar sig uppdrag över hela landet.
  4. Gör research
    Det är enkelt att hitta information om de flesta advokater i Sverige. Genom sökningar på Internet kan du få information om andra ärenden som advokaten varit inblandad i, läsa artiklar som advokaten skrivit eller uttalanden som advokaten gjort i media. Ibland är det också möjligt att ta del av vad andra kunder har tyckt om advokaten. Genom en noggrann kontroll av den du vill anlita kan du minska risken för otrevliga överraskningar längre fram i processen.
  5. Till sist, underskatta inte den personliga touchen
    Du måste kunna samarbeta med din advokat och du måste ha förtroende för dennes sätt att arbeta. I vissa fall kan advokaten vara den enda som står upp för dig, den enda du kan (och måste) anförtro dig åt. Den personliga kontakten mellan dig och din advokat blir i ett sådant läge helt avgörande för att du ska känna att dina rättigheter tillvaratas på bästa möjliga sätt.Advokatbranschen innehåller lika många olika personlighetstyper som befolkningen i övrigt. Ingen passar såklart alla. Välj en advokat med en framtoning som passar dig, antingen genom era likheter eller genom sättet ni kompletterar varandra på. Boka ett möte och lär känna din advokat, att ni gillar varandra är helt avgörande för att ert samarbete ska bli framgångsrikt.
Joel Apitzsch

Joel Apitzsch är delägare och VD på Advokatfirman Guide i Stockholm. Joel Apitzsch arbetar uteslutande med brottmål och åtar sig uppdrag i hela landet som privat eller offentlig försvarare och som målsägandebiträde.

,

Advokat Anna Lööv om GDPR

Intervju med Anna Lööv, advokat på Kompass Advokat som är en affärsjuridisk advokatbyrå i Stockholm

1. Vad är GDPR?

Det är en dataskyddsförordning som ska börja tillämpas den 25 maj 2018 och som gäller i hela EU. Syftet är att skydda enskilda personers rätt till privatliv när det gäller personuppgiftshantering. I Sverige ersätter GDPR personuppgiftslagen. Förkortningen står för General Data Protection Regulation.

2. Vilka blir de viktigaste förändringarna för företags hantering av personuppgifter när GDPR träder i kraft?

De viktigaste förändringarna är

  • att de registrerade personerna får fler rättigheter, till exempel rätten att få åtkomst till sina uppgifter elektroniskt och i vissa fall rätt att få uppgifterna raderade.
  • att det blir obligatoriskt att utse ett dataskyddsombud för vissa företag som har omfattande personuppgiftshantering.
  • att företag som behandlar personuppgifter åt andra företag får ett eget ansvar för behandlingen.
  • att kraven på informationssäkerhet ökar.
  • att företagen blir skyldiga att anmäla incidenter till Datainspektionen och i vissa fall till de registrerade som drabbats.
  • att företagen själva måste kunna bevisa att GDPR följs vilket kräver ett dokumenterat internt arbete med regelefterlevnad.

3. Vilka kan konsekvenserna bli för företag som inte lever upp till de krav som ställs?

Förutom att förlora kundernas, de anställdas och andra registrerades förtroende riskerar företag kraftiga sanktionsavgifter (upp till det högre av 4% av omsättningen och 20 miljoner euro) och att betala skadestånd till enskilda som drabbats.

4. Vilket är ditt viktigaste råd till företagare inför införandet av GDPR?

  • Säkerställ att företagets åtgärder för informationssäkerhet är tillräckliga och uppfyller GDPR:s krav på bland annat backup, kryptering, intrångsskydd och säkerhetstester.
  • Kartlägg vilka personuppgifter som hanteras och varför. Avsluta all hantering som inte är strikt nödvändig eller där det saknas laglig grund. Gallra information som är föråldrad och inte längre behövs.
  • Om företagets uppgifter hanteras av en extern leverantör – skriv ett nytt avtal med denne som uppfyller GDPR:s krav på form och innehåll. För leverantörer utanför EU/EES gäller särskilda regler.
  • Skriv ett internt styrdokument/policy för personuppgiftshantering och utbilda personalen.
  • Skriv ny information om personuppgiftshantering som uppfyller GDPR:s utökade informationskrav och se till att alla registrerade får den.
  • Skapa ett dokumenterat internt arbete för regelefterlevnad. Det kan till exempel innebära att göra stickprovskontroller och riktade kontroller mot olika processer där personuppgifter hanteras och rapportera resultatet och åtgärdsförslag till VD/styrelse.
  • Skapa rutiner för att ta emot de registrerades klagomål och begäran om olika rättigheter. Skapa även rutiner för incidentrapportering.
Anna Lööv

Jag har arbetat med personuppgiftsrätt för stora och medelstora företag och organisationer sedan 1999. Jag är partner på Kompass Advokat som är en affärsjuridisk advokatbyrå. Vi arbetar även med försäkringsrätt, finansiell reglering, marknadsföringsrätt och allmän affärsjuridik.