Enligt svensk rätt blir man straffmyndig vid 15 år vilket innebär att man kan dömas till en påföljd om man begår ett brott. En person som fyllt 15 år kan häktas vid misstanke om brott. Domstolen beslutar om häktning efter begäran från åklagaren. När åklagaren yrkar på häktning av en ung person skall domstolen ta särskild hänsyn till den unges ålder.

Förutsättningarna för häktning behandlas i 24 kap. rättegångsbalken. Enligt huvudregeln får den som är på sannolika skäl  misstänkt för ett brott som kan ge fängelse i minst ett år häktas, om det finns risk att personen håller sig undan (flyktfara), undanröjer bevis (kollusionsfara) eller fortsätter sin brottsliga verksamhet (recidivfara). Om det handlar om ett allvarligt brott som kan ge 2 års fängelse eller mer finns en regel som kallas obligatorisk häktning. I dessa fall antar man att det finns en recidiv-, kollusion eller flyktfara. Även den som är skäligen misstänkt för brott kan häktas under förutsättningar som anges i 24 kap. 3 § rättegångsbalken.

Domstolen ska beakta proportionalitetsprincipen vid beslut om häktning. Det innebär att häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

För att en person som fyllt 15 år men är under 18 år ska häktas krävs att de generella förutsättningarna enligt ovan är uppfyllda. Därutöver finns ytterligare bestämmelser som domstolen ska ta hänsyn till innan de beslutar om att häkta en ung misstänkt.

Domstolen ska i enlighet med 24 kap. 4 § rättegångsbalken först överväga om det är möjligt att placera ungdomen under betryggande övervakning på till exempel ett ungdomshem istället. Prövningen gäller inte endast om det faktiskt har ordnats med en betryggande övervakning. För att häktning ska få ske krävs att det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas (se NJA 2008 s.81).

Den som inte har fyllt 18 år får vidare häktas enbart om det finns synnerliga skäl. Det framgår av 23 § lagen om särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Det innebär att häktning av ungdomar får ske endast i undantagsfall.

Vad synnerliga skäl innebär framgår inte direkt av lagtexten men enligt praxis ska hänsyn tas till den misstänktes ålder, brottets allvarhetsgrad samt styrkan i de särskilda häktningsskälen (se NJA 2015 s. 649 och NJA 2017. 701).

I rättsfallet NJA 2015 s. 649 fann domstolen att en 15-åring, åtalad för häleri och grov stöld, inte skulle vara häktad, trots att det förelåg både flyktfara och recidivfara och trots att någon betryggande övervakning inte kunde ordnas. Domstolen framhöll att det finns en betydande risk för att häktning orsakar den som är endast 15 år gammal allvarlig psykisk skada och att så unga personer bör häktas endast i sällsynta undantagsfall.

I NJA 2017 s. 701 fann dock HD synnerliga skäl föreligga för häktning av en 16-åring misstänkt för våldsbrott, där betryggande övervakning inte kunnat ordnas och kollusionsfara förelegat. HD resonerade i detta fall att den brottslighet han åtalats för får anses avsevärt allvarligare än den brottslighet som var aktuell i 2015 års rättsfall. Dessutom ansågs risken för att han på fri fot försvårar utredningen påtaglig.

Det som skiljer de två ovanstående fallen åt är främst allvaret i den åtalade brottsligheten.

Sammanfattningsvis kan en person som fyllt 15 år, och som uppfyller de generella förutsättningarna för häktning i 24 kap. rättegångsbalken, häktas om att det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas och det dessutom föreligger synnerliga skäl för häktning.

Enligt barnkonventionen ska barn endast frihetsberövas som en sista utväg och för kortast möjliga tid oavsett om det rör sig om gripande, anhållande eller häktning. Forskning visar att isolering redan efter några dagar är skadlig för en människa och att den orsakar framför allt psykiska skador. Särskilt skadlig är isolering för personer under 18 år. Att som barn vara inlåst i princip dygnet runt innebär påfrestning och är skadligt. Det är därför viktigt att häktning bara används i undantagsfall och att häktningstiderna hålls så korta som möjligt.