Den nya lagen om hemlig dataavläsning – en nödvändig åtgärd eller ett intrång i vår personliga integritet?

Den nya lagen

Från och med den 1 april i år börjar den nya lagen om hemlig dataavläsning att gälla. Hemlig dataavläsning är ett nytt hemligt tvångsmedel som, förenklat beskrivet, ger polisen möjlighet att avläsa krypterad, digital kommunikation genom virusprogram och s.k. trojaner. Detta innebär att polisen kan avlyssna samtal och läsa meddelanden i realtid, även när kommunikationen sker via appar som erbjuder krypterad kommunikation. Vidare innebär den nya lagstiftningen att myndigheter har möjlighet att t ex ta över kameran i mobiltelefoner, datorer och surfplattor samt läsa mailkorrespondens. Det nya tvångsmedlet kan användas under en förundersökning vid misstanke om allvarlig brottslighet, i underrättelseverksamhet samt vid särskild utlänningskontroll.

Problem med den tidigare lagstiftningen och behovet av nya metoder

I takt med att brottsmisstänkta individer allt oftare använder appar som erbjuder krypterad kommunikation har det blivit svårare för polisen att utreda grova brott. Hemliga tvångsmedel, som telefonavlyssning, rumsavlyssning och kameraövervakning, som sedan länge har använts, har inte gett den utdelning som man hoppats på. Detta beror på att den tekniska och samhälleliga utvecklingen medfört svårigheter att använda dessa tvångsmedel, som är verkningslösa när kommunikationen exempelvis sker via de krypterade apparna. Sådan kommunikation omöjliggör polisens avlyssning. Nyttan av dessa hemliga tvångsmedel har således blivit allt mindre och tappat effekt.

Detta innebär svårigheter för polisen och många grova brott har förblivit outredda. Man hoppas nu att den nya lagstiftningen ska hjälpa polisen att i samband med brottsutredningar komma åt kommunikation som man tidigare inte har kunnat ta del av.

Kritik mot den nya lagen

Det nya hemliga tvångsmedlet har väckt motstånd. Bl.a. har det riktats kritik mot den nya lagen ifrån Advokatsamfundet som i sitt remissvar till den utredning som föregick propositionen avstyrkte förslaget. Även andra viktiga remissinstanser ansåg att lagförslaget var allt för ingripande.

Ur integritetssynpunkt är det nya hemliga tvångsmedlet inte oproblematisk. Det är såväl ett enskilt intresse som ett samhällsintresse att skyddet för den personliga integriteten och privatlivet upprätthålls.

Övervakning genom hemliga tvångsmedel innebär redan generellt ett integritetsintrång för den enskilde. När den nya lagstiftningen nu möjliggör för polisen att avlyssna samtal och läsa meddelanden i realtid, och för myndigheter att ta över kameran i våra mobiler, datorer och surfplattor ställs detta än mer på sin spets. Detta särskilt med tanke på i vilken omfattning denna teknik används idag för privat bruk. Google har som remissinstans uttryckt att den nya lagstiftningen kan innebära att myndigheter får möjlighet att fullständigt kartlägga personers liv.

Hemlig dataavläsning är troligen effektiv i det enskilda fallet, eftersom metoden möter den tekniska utveckling som skett och privatpersoners mer avancerade sätt att kommunicera. Hemlig dataavläsning är dock, i likhet med hemlig rumsavlyssning, tekniskt mycket komplicerat och resurskrävande, vilket också understrukits av de brottsbekämpande myndigheterna. Effektiviteten generellt och mer långsiktigt kan därför ifrågasättas.

Sammantaget kan det konstateras en tydlig intressekonflikt mellan en effektiv brottsbekämpning och den enskildes integritet. Det kan med anledning av detta också ifrågasättas om det nya hemliga tvångsmedlet är förenligt med grundläggande rättigheter som är skyddade i lag och konventioner. Vi har alla rätt till ett privatliv och att slippa känna oss ständigt övervakade. Vi har dessutom rätt att vara fredade från statens kontroll. Med den nya lagstiftningen om hemlig dataavlyssning är det svårt att se hur dessa olika intressen ska kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.