Ett år har gått sedan barnkonventionen blev lag i Sverige genom ”Barnrättslagen” och under lika lång tid har den varit ett verktyg i barnadvokatens verktygslåda. Det här är första året med barnens egen lag.

Barnkonventionen är en FN-konvention om barnets rättigheter som uppställer en rad grundläggande rättigheter som varje barn ska tillförsäkras.

T.ex. barnets rätt att inte diskrimineras (art 2), barnets rätt till livet (art 6) och den kanske mest användbara artikeln av de alla – barnets bästa (art 3).

Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag genom den s.k. ”Barnrättslagen”.

I november samma år lämnade den s.k. Barnkonventionsutredningen över sitt betänkande (SOU 2020:63) till regeringen om barnkonventionens överensstämmelse med svensk lag och praxis.

Barnkonventionsutredningen pekar på flera saker som kommer att behöva ses över för att svensk lag ska tillförsäkra barnen rättigheterna som barnkonventionen uppställer, t.ex. hur principen om barnets bästa faktiskt används och i vilken utsträckning barn verkligen får komma till tals i praktiken.

Några av de brister som Barnkonventionsutredningen tar upp är:

  • Att små barn inte alltid blir lyssnade på och inte alltid får säga vad de tycker.
  • Att förfaranden där barn är huvudpersonerna inte alltid är barnanpassade.
  • Att barn kan behandlas olika utifrån var i landet de bor.

Som advokat för barn och unga var det viktigt för mig att barnkonventionen blev lag så att jag kunde använda artiklarna för mina unga klienters räkning vid domstol, polis och socialtjänst m.fl. aktörer.

Jämfört med förut skulle jag nu kunna säga att barns rätt är svensk lag, då det tidigare ”enbart” varit fråga om en konvention som domstol och myndighet förvisso hade att följa, men som ändå inte var mer än en konvention.

Också att vi genom att erkänna barnkonventionen som lag skulle kunna visa för barnen att deras rättigheter faktiskt är viktiga. Bara en sådan sak!

Å visst har jag under det gångna året kunnat säga att barns rätt är svensk lag, men jag väntar fortfarande på Barnrättslagens stora genomslag i praktiken – i beslut och domslut.

Det här behöver barn och unga enligt mig för att fullt ut kunna nyttja sina rättigheter enligt Barnrättslagen:

  • Egna barnombud; advokater som är specialiserade på barnrätt. Det här gäller särskilt barn i vårdnad-, boende- och umgängesmål, familjehemsplacerade asylsökande barn samt barn under 15 år som är omhändertagna enligt LVU och som önskar överklaga beslutet om tvångsvård. Mycket för att barn många gånger vare sig kan eller får agera självständigt, men även för att advokater många gånger är förhindrade att agera utan ett offentligt uppdrag.
  • Särskild barndomstol i Sveriges som inhyser aktörer som är specialiserade på barnrätt och där rättsprocessen helt och fullt kan barnanpassas.
  • Sedan behöver barnkonventionens artiklar synliggöras på gator och torg så att så många barn som möjligt får veta om sin egen lag!

Med förhoppning om att 2021 blir det bästa barnrättsåret någonsin.